Sandra Ericsson

6 knäckemackor (utan pålägg), 1 liter vatten, 4 timmar och 981 ord senare sitter jag med skrivkramp. Håller nämligen på att skriva ett reportage - en svenskauppgift från skolan. Jag kastar i mig knäckemackor och vatten för att jag ska låta bli de lite onyttigare, sötare sakerna i skåpen. Hittills har det gått bra, det var väldigt nära att jag tod en glass för en stund sen men jag satte tillbaka den och tog yttligare en macka. Det är inte så gott längre ska jag säga er..

Känns aaaaaaningen tråkigt att sitta här och dö långsamt istället för att vara i stallet och få liv. Istället har min medryttare Bella idag, så jag kan leka mönsterelev och plugga istället. Då hästis vilade igår tror jag att jag kanske rider ut en sväng imorgon, lite beroende på vad Nellie gör med Bella idag.
       Jag vill ha sol, ljus och värme så man kan rida ut på kvällarna och slippa täckbyxor, sumobrottarjackor, enormt fula reflexer och då speciellt reflexväst (seriöst, med en tjock jacka och en reflexväst över kan man inte vara mycket fulare) och ridtäcken. Jag vill att den äckliga snön ska försvinna och att det ska bli sisådär 10°c ute. Vill kunna använda skinnjacka, converse, min nya väst, nättare skor och solglasögon. Vill lägga undan mina vinterfodrade stallskor, låta Bella gå ut i hagen utan 10000 grams-täcken med hals, rida ut utan att vara livrädd för att hästen ska halka sönder sig. Det verkar ju vara påväg i rätt riktning nu iaf, om man nu får vara positiv.



Nej, nu ska jag försöka bota skrivkrampen med en kopp sött kaffe och en kaka. P♥ss